Det är söndagskväll och jag förbereder mig på att somna. Snart är det äntligen måndag igen! Det är fantastiskt att få känna så. Jag värderar det högst av allt just nu. Att vardagen är så fin. Att människorna omkring mig är så fina. Att min allra första högskoleutbildning börjar den här veckan, samtidigt som jag har bästa praktikplatsen någonsin. Det är häftigt att få bidra med någonting som gör skillnad och att hela tiden få lära sig så mycket nytt.

Det är så mycket stora saker som hänt sista tiden, och som nog pågår ett bra tag till. Jag kämpar stenhårt för att orka men vissa dagar önskar jag bara att livet plötsligt tog slut. Just därför är det extra viktigt att minnas vad som gör livet värt att kämpa för. Helgen som gått så har jag fått återuppleva känslor som jag trodde att jag inte längre hade i mig. För kvällen så skyllde jag på alkoholen... men jag känner mig fortfarande berusad! Det var nog inte bara vinet som rusade i kroppen, en stor del hopp och förvåning virvlar fortfarande omkring i mig och det pirrar i hela kroppen. Vissa stunder känner jag mig tio år yngre än för ett par dagar sedan. Skillnaden från för tio år sedan är väl att jag har blivit äldre och visare, att jag helt plötsligt kan se ett stort värde i att bara få finnas till. Att jag har stått ut så länge att jag faktiskt fått uppleva denna helgen.

Min kropp har helt plötsligt vaknat och den talar till mig på ett sätt som jag inte längre trodde var möjligt. Jag har varit så vilsen de senaste åren, ingen väg har verkat vara "den rätta". Igår tror jag att jag äntligen kom på det. Helt plötsligt kändes allting så självklart. Jag tror att jag hittat den gömda stigen som jag letat efter i så många år. Jag har länge känt mig som om jag varit fel ute. Det jag ville kändes fel och omöjligt. Senaste halvåret har har jag fått fler och fler bekräftelser på att jag nog varit på helt rätt spår hela tiden. Redan som ganska liten hade jag tydligen fattat vem jag var. Nu, för tillfället, är det bara en del rent praktiska saker som behöver lösa sig. Det är visserligen astråkigt och skitjobbigt att försöka lösa allt, men det är väl det som kallas för att leva. Nu tror jag att jag i alla fall har kommit på varför jag ska göra det. Och jag har lärt mig sjukt mycket för framtiden! Förhoppningsvis kommer det att göra livet lite enklare.

Jag avslutar denna vecka med att stänga ögonlocken och, så intensivt det bara går, så återupplivar jag en del viktiga minnen från helgen. Pulsen från dansgolvet, ett "hej" och "hur är det?" från någon som jag inte visste brydde sig men som såg ut att vara lite glad att se mig, en kram från oväntat håll, känslan av en riktigt kall öl i en bekväm miljö, ljuset på himlen när natten övergår till morgon, glädjen i nya bekantas ögon när vi nu sågs åter igen, rösterna från vänner som man borde träffa oftare. Det finns mycket bra att minnas. Allra intensivast försöker jag att minnas doften av vilja och glädjen i att leva för stunden. Att veta att allting i livet inte behöver vara seriöst och allvarligt. Att sitta på en bänk och bara vilja se sekunder in i framtiden. Att så innerligt vilja stanna kvar i just den stunden. Allting jobbigt flög iväg en stund, och allt jag ville var att få leva en stund till.

...och när tillfället tyvärr var över så var det också helt okej. Det var en fantastisk helg och nästa gång blir säkert helt annorlunda och jag möter säkert helt andra människor men det gör mig ingenting för nu vet jag att det finns värme där ute i den annars ganska kalla verkligheten. Jag tror på mänskligheten igen. Det kan jag leva länge på! Jag tror på fler lika fantastiska nätter och dagar! Nu ska jag packa ner alla minnen i en liten box i hjärnans inre vrår. Att ta fram och återanvända nästa gång som tron på livet sviker mig. Tacksamhet till alla ute i vimlet! Sänder en påminnelse till alla där ute om att minsta lilla "hej" kan förändra världen för någon i nöd.

Och... denna blogg är inte död, den råkar bara följa mitt liv stenhårt. Är livet i koma så är bloggen likadan. Jag hoppas att den snart vaknar till liv igen!

Nu ska jag blunda och försöka återuppleva och lagra dofterna från helgens äventyr. Jag är kär i livet!

...har jag i huvudet just nu. Jag vill så himla mycket! Det är tragiskt att man inte kan göra allting i hela världen på en och samma gång. Jag har så svårt att välja! Jag sitter i en väldigt knivig situation men samtidigt så skulle det kanske gå att vända det till att jag har alla möjligheter i världen? Jag vill inte påbörja ännu ett projekt som inte kommer att leda till någonting, frågan är vad man ska satsa på för att lyckas åstadkomma någonting? Jag har några idéer men de flesta känns stora och riskfyllda. Vågar jag satsa? Jag måste i sådana fall satsa mycket och göra det ganska impulsivt, vilket jag HATAR! Jag önskar mig mer tid så att jag kan planera och fundera... men jag måste tänka färdigt på ett par dagar... helst skulle jag ha varit färdig redan förra veckan.

Det här är min sista vecka på min nuvarande praktikplats, sen har jag ingen aning om vad som händer...

Idag kunde jag i alla fall logga in på studera.nu och konstatera att mina betyg är inlämnade och registrerade så nu väntar jag med spänning på att få veta om det blir några studier i höst. Jag hoppas!

Sen är ju frågan vad man ska göra med resten av livet?

Jag lyckades precis tajma min cykeltur hem från praktiken med den enda lilla regnskuren jag sett på hela dagen. Snyggt jobbat! :D

Annars har det varit en rätt så hyfsad dag, jag har faktiskt haft någonting att göra på praktiken idag (på eftermiddagen i alla fall...) för första gången på en vecka eller två. Detta firade jag med att jobba över en timme. Njuter av det lilla arbete som finns! Eventuellt har jag varit så effektiv att jag inte har någonting att pyssla med imorgon, men förhoppningsvis är det inte så.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och kolla klart på gårdagens "Big Brother" sen vet jag inte vad jag ska hitta på. Har varit shoppingsugen ett par dagar men vet inte riktigt vad jag ska lägga pengar på :D Funderar på om jag ska ta mig ner till stan? Men egentligen vill jag köpa ny mobil (min "nya" blev ju bara en månad gammal ungefär... Rest In Pieces). Jag vet exakt vad jag vill ha för mobil men det är tyvärr inget företag som verkar ha tillverkat just en sådan än... besvärligt! Tror att jag väntar ett tag till faktiskt, och ser om det dyker upp någon framöver. Eller om jag kan hitta någon begagnad? Den som lever får se.

Alldeles nyss höll jag på att få en hjärtattack. Helt plötsligt lät det som om glasrutorna skulle spricka! Världens hagelskur drog förbi, som tur var höll den bara på en minut eller så. Och jag var inomhus.

Har haft en lugn helg bestående av skogspromenad, eurovision final, städning och big brother-utröstning. Är INTE glad att det är måndag. Gillar inte vardagar alls just nu faktiskt. Hoppas på lite miljöombyte så att jag kan få känna mig lite meningsfull, frågan är bara vart jag ska ta vägen?

Just nu ska jag i alla fall åka hem och se om min skrivare vill fungera :P

För någon dag sedan så åt jag frukost utomhus, i T-shirt!
Det är verkligen helt fantastiskt i solen nu.

På lördag åker vi till stockholm för att gå på kalas och på måndag börjar jag på min nya praktikplats. Spännande! Äntligen händer det saker. Men det får jag skriva mer om en annan dag för nu måste jag gå och lägga mig. Ska tvätta klockan 07.00 imorgon... blä... kan ju hitta på ganska många saker som är roligare att ägna min sista lediga vardag åt! :)

Minimorötter, äpple, klyftpotatis, vegetariska bovetebiffar och yoghurtbaserad currydressing. Blir mer och mer vegetariskt här hemma nu. I alla fall på lunchen. Kim påstår att han är allergisk mot vegetariskt och att det börja klia på armarna om han inte får kött... haha... eller hur!?! Men jag ska nog se om det går att lura honom ibland :D



Annars så står det väldigt still i mitt liv just nu. Som vanligt bloggas det dåligt när det inte händer någonting på dagarna... Jag trodde att en massa saker var på G, men det verkade mest bara se bra ut? Vi får väl se om det blir något av det. Jag har fullt upp med att försöka ta mig upp ur sängen på dagarna just nu. Jag är glad att det är vitt och ljust ute men snön gör det tungt att ta sig någon stans. Bara att gå och handla mat tar en hel dag för mig. Jag håller mig mest inomhus. Ja förutom mina små promenader till simhallen då, men jag har paus i simmandet den här veckan så nu gör jag verkligen ingenting alls. Det är sportlov och jag är lite rädd att det ska vara sjutusen barn i simhallen och det orkar jag inte med (eller så är det en ursäkt för att få ta en veckas ledigt?).

Här sitter jag i simhallen, på skulpturen som Kims farfar har gjort.
(Det blev förresten sju simmade kilometer, på fyra dagar, den här veckan. Skönt!)



Efter simmandet så gick vi hem och fixade lunch och packade väskorna för att sedan traska iväg mot tåget till Gamleby. Där är vi kvar än. Hade en mysig kväll med melodifestival och tacos. Får se hur länge vi blir kvar här idag, det blir nog ett par timmar till i alla fall. Kim har inte ens vaknat än så :)

Nybakade muffins med lite grovt riven vit choklad i.
Jag kunde inte hålla mig så jag har redan ätit upp en...
Är lätt det godaste jag har ätit i år!

Började dagen med att bära möbler.
Alla våra gamla prylar ligger nu på tippen och ruttnar bort. Skönt!
Blev en tur förbi bilskolan också, så nu är Kim inskriven och körlektioner är bokade.
Jag hoppas på ett körkort innan sommaren :)

I helgen körde vi hit nya (snygga!) vardagsrumsmöbler.
Äntligen kan jag slänga ut en del av det gamla.
Rummet är SÅ mycket större nu!

Men balkongen blev mindre... där står alla saker just nu =) Jag har ansökt om ett kort för att få slänga skräpet på soptippen, det skulle inte ta så värst lång tid så jag hoppas att vi kan köra bort möblerna nästa vecka eller så.

Nya möbler:


Gamla möbler:


Nu har bordet fått på sig två små krukväxter och en liten "trådboll" som jag gjort. Så det ser inte lika tomt ut. Känner mig inte helt klar med hur resten av rummet ska vara möblerat men det får vara som det är tillsvidare.

Idag har jag föresten haft ett hemskt bra möte på arbetsförmedlingen! Kul när man känner sig peppad när man går därifrån... istället för nedtrampad... som brukar vara den vanliga känslan efter ett besök där. Och fina lokaler har de fått! En aning stimmigt och rörigt, men snyggt! Imorgon ska jag klura på vad jag egentligen ska bli när jag blir stor. Eller, när jag blir liten kanske. Om jag fortsätter simma som jag gör nu så lär jag ju inte direkt bli större... Men gud vad jag tjatar om denna simning!! Jag lever i det just nu. Som vanligt går jag in i saker till 300%, men det ger resultat. Jag köpte nya jeans för några veckor sedan, de ramlar nästan av mig nu... men jag klagar inte alls =)

Nu ska jag sätta på tevatten och sen lägga mig och kolla på senaste avsnittet av "Greek" och så ska jag läsa några rader ur min bok innan öronpropparna åker i och ögonlocken trillar ner.
Godnatt världen!

...i det gamla fängelset alltså. Det som är hotell idag.
Hängde på Kim som fick rycka in och jobba lite. Deras internet hade slutat fungera. Så vi gick dit och startade om någon liten pryl :) Det var i alla fall tufft att få se hur det ser ut där nere i källaren. Det går inte att ta miste på vad byggnaden har använts till tidigare

...men nu har jag kommit hem igen. Lyssnar på Adele medans jag bestämmer mig för om jag har lust att kolla på film eller inte. Är lite sugen på att läsa lite i boken jag började på igår men då lär jag väl bara somna... om jag känner mig själv rätt :)

Igår var vi ute i skogen med vildhunden. Jag lånade kamera och fotade lite.





Igår hyrde vi oss också ett släp och åkte upp till Gamleby och hämtade lite möbler till vårt vardagsrum. Det blev fint men rummet kommer nog kännas lite stort sen när vi fått bort de gamla möblerna. Lägger ut en bild sen när jag orkat föra över bilderna från kameran... (är det någon som har ett tips på hur man smidigast fotograferar och för över bilder till datorn? Jag är så sjukt trött på att behöva leta rätt på sladden varje gång! I förra datorn byggde jag in bluetooth, men det går inte att göra på den nya...)

...det blev verkligen kort simning idag! Endast en kilometer. Inte på grund utav att jag var trött utan för att det var så kaotiskt i vattnet. En hel skolklass (ja, alla samtidigt) som hoppade från kanten på massa olika skojiga sätt så att det blev stora vågor. En skolklass med mindre barn som lekte på andra sidan om mig. Typ sjuttiofyra tanter som simmade snigelsakta i bredd i motionsbanan.

GAAH! Inte bra. Jag tappade fokus mest hela tiden och glömde både bort att andas och att röra på armar och ben. Funderar på om jag ska följa med Kim ikväll och simma en kilometer till... eller om jag ska simma lite imorgon kanske? Vi få se. Först blir det i alla fall "lunch" och sen ska jag plocka iordning de sista småprylarna i vardagsrummet.

Idag har jag en sån där skön dag då jag bara glider omkring och pysslar med lite allt möjligt utan någon direkt plan. Började morgonen med senaste avsnittet av solsidan och lite frukost. Bakade en omgång bananmuffins som jag smaksatte med lite pepparkaksaktiga kryddor. Har plockat och fixat lite i lägenheten, funderat på om det är något jag faktiskt behöver få gjort? Nu har min tvättid precis börjat så jag har slängt i två maskiner.



Under tiden maskinerna snurrar så har jag tänkt sätta mig och lösa lite korsord. Motionera hjärnan lite. Samtidigt lyssnar jag på Robert Gustafssons "från vaggan till deadline". Sen är det nog dags för någon slags lunch. Känner för att hitta på något kreativt att göra i eftermiddag men jag kan verkligen inte komma på vad? Får väl plocka fram lite grejer och se vad det blir :)

Jag började dagen med snorig näsa och tandvärk. Jippi!
Jag bet ihop, eller nä, det gör för ont... jag tog mig i kragen och petade i mig min sista panadol (...som panodil heter på cypern där jag köpte paketet) och slängde upp den färdigpackade väskan (som även den inhandlades på cypern) på axeln och sedan begav jag mig mot simhallen, bytte om till baddräkt (som inte är köpt på cypern... men precis innan cypernresan) och sedan hoppade jag i vattnet. Två kilometer senare var jag som en helt ny människa! Pigg och klar i huvudet traskade jag hemåt för att fixa middag. Baconomelett.

Klockan nitton var det dags för underhållning. Viscafé på "visbiblioteket". Elever från visskolan sjöng och spelade, dessutom var det spännande gäster idag. Bland annat fick jag höra den här härliga låten av Christina Kjellsson.

Igår var vi på ettårskalas. Hos Ruben (Kims kusinbarn). Han fick både racerbil och polisbil!
Fast storasyster påstod att det var hennes presenter... det verkar som att alla leksaker är hennes leksaker? I alla fall om hon får bestämma själv! :)



När vi kom hem så skruvade vi äntligen upp min skärm på väggen! Himla skönt att slippa ha den på laptopbordet... det är inte riktigt byggt för att ha en skärm på sig.



På kvällen blev det för en gångs skull utgång. Jag var inte alls på humör för det men jag orkade inte laga mat... först käkade vi pizza och mötte upp Stefan, sen gick vi ett varv på stan. Favoritstället såg hemskt fullt ut så istället hamnade vi på Harrys. Drack några xider och snackade skit tills stället helt plötsligt förvandlades till disco kring midnatt, då gick det inte längre att höra vad man sade... så då gick vi hem :)

Idag har vi varit och simmat igen. Kunde inte riktigt fokusera så det blev inte lika många längder som jag hade hoppats, men jag känner mig rätt nöjd med 60 ändå.

Nu ska jag gå ut sätta på ugnen. Klyftpotatis, tzatziki och fondue står på dagens meny. Mums!

...ja, inte till mobilen alltså utan ett kort för att kunna gå och simma. Jag har troligtvis förvandlats till en fisk för jag är nämligen i vattnet mest hela tiden. Tre gånger i veckan. Ökar antalet simmade längder med 10 varje gång. Igår simmade jag 70 (minst, jag tappar koncentrationen och glömmer räkna också). Ibland kommer jag upp till ytan för att andas lite men jag slipper helst.

Det är därför jag inte bloggat senaste tiden.
(Ni förstår ju själva hur det skulle sluta om jag tog med mig laptopen i bassängen. Inte bra.
Datorer är riktigt usla simmare.)
Jag har haft fullt upp med att simma iväg från mina tankar. Man får simma riktigt snabbt för att hinna undan kan jag lova! Jag har svårt att samla ihop mig själv för tillfället. Min psykologutredning blev färdig här om veckan och arbetsförmedlingen gick äntligen med på att träffa mig så det känns som om det händer saker i mitt liv äntligen.
Jag är enormt glad för att kanske äntligen få något vettigt att göra på dagarna men jag är så sjukt förvirrad kring vad jag ska göra, vad jag är bra på och vad jag egentligen vill med livet.
Jag har äntligen fått en diagnos som känns rätt men det förändrar ju inte mina problem, de är ju fortfarande samma. Vart är jag på väg egentligen?
Jag har stått stilla så länge så att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör för att ta sig framåt. Livet är läskigt just nu. Det är tur att jag är av den modiga typen.