Det är söndagskväll och jag förbereder mig på att somna. Snart är det äntligen måndag igen! Det är fantastiskt att få känna så. Jag värderar det högst av allt just nu. Att vardagen är så fin. Att människorna omkring mig är så fina. Att min allra första högskoleutbildning börjar den här veckan, samtidigt som jag har bästa praktikplatsen någonsin. Det är häftigt att få bidra med någonting som gör skillnad och att hela tiden få lära sig så mycket nytt.

Det är så mycket stora saker som hänt sista tiden, och som nog pågår ett bra tag till. Jag kämpar stenhårt för att orka men vissa dagar önskar jag bara att livet plötsligt tog slut. Just därför är det extra viktigt att minnas vad som gör livet värt att kämpa för. Helgen som gått så har jag fått återuppleva känslor som jag trodde att jag inte längre hade i mig. För kvällen så skyllde jag på alkoholen... men jag känner mig fortfarande berusad! Det var nog inte bara vinet som rusade i kroppen, en stor del hopp och förvåning virvlar fortfarande omkring i mig och det pirrar i hela kroppen. Vissa stunder känner jag mig tio år yngre än för ett par dagar sedan. Skillnaden från för tio år sedan är väl att jag har blivit äldre och visare, att jag helt plötsligt kan se ett stort värde i att bara få finnas till. Att jag har stått ut så länge att jag faktiskt fått uppleva denna helgen.

Min kropp har helt plötsligt vaknat och den talar till mig på ett sätt som jag inte längre trodde var möjligt. Jag har varit så vilsen de senaste åren, ingen väg har verkat vara "den rätta". Igår tror jag att jag äntligen kom på det. Helt plötsligt kändes allting så självklart. Jag tror att jag hittat den gömda stigen som jag letat efter i så många år. Jag har länge känt mig som om jag varit fel ute. Det jag ville kändes fel och omöjligt. Senaste halvåret har har jag fått fler och fler bekräftelser på att jag nog varit på helt rätt spår hela tiden. Redan som ganska liten hade jag tydligen fattat vem jag var. Nu, för tillfället, är det bara en del rent praktiska saker som behöver lösa sig. Det är visserligen astråkigt och skitjobbigt att försöka lösa allt, men det är väl det som kallas för att leva. Nu tror jag att jag i alla fall har kommit på varför jag ska göra det. Och jag har lärt mig sjukt mycket för framtiden! Förhoppningsvis kommer det att göra livet lite enklare.

Jag avslutar denna vecka med att stänga ögonlocken och, så intensivt det bara går, så återupplivar jag en del viktiga minnen från helgen. Pulsen från dansgolvet, ett "hej" och "hur är det?" från någon som jag inte visste brydde sig men som såg ut att vara lite glad att se mig, en kram från oväntat håll, känslan av en riktigt kall öl i en bekväm miljö, ljuset på himlen när natten övergår till morgon, glädjen i nya bekantas ögon när vi nu sågs åter igen, rösterna från vänner som man borde träffa oftare. Det finns mycket bra att minnas. Allra intensivast försöker jag att minnas doften av vilja och glädjen i att leva för stunden. Att veta att allting i livet inte behöver vara seriöst och allvarligt. Att sitta på en bänk och bara vilja se sekunder in i framtiden. Att så innerligt vilja stanna kvar i just den stunden. Allting jobbigt flög iväg en stund, och allt jag ville var att få leva en stund till.

...och när tillfället tyvärr var över så var det också helt okej. Det var en fantastisk helg och nästa gång blir säkert helt annorlunda och jag möter säkert helt andra människor men det gör mig ingenting för nu vet jag att det finns värme där ute i den annars ganska kalla verkligheten. Jag tror på mänskligheten igen. Det kan jag leva länge på! Jag tror på fler lika fantastiska nätter och dagar! Nu ska jag packa ner alla minnen i en liten box i hjärnans inre vrår. Att ta fram och återanvända nästa gång som tron på livet sviker mig. Tacksamhet till alla ute i vimlet! Sänder en påminnelse till alla där ute om att minsta lilla "hej" kan förändra världen för någon i nöd.

Och... denna blogg är inte död, den råkar bara följa mitt liv stenhårt. Är livet i koma så är bloggen likadan. Jag hoppas att den snart vaknar till liv igen!

Nu ska jag blunda och försöka återuppleva och lagra dofterna från helgens äventyr. Jag är kär i livet!