...ja, inte till mobilen alltså utan ett kort för att kunna gå och simma. Jag har troligtvis förvandlats till en fisk för jag är nämligen i vattnet mest hela tiden. Tre gånger i veckan. Ökar antalet simmade längder med 10 varje gång. Igår simmade jag 70 (minst, jag tappar koncentrationen och glömmer räkna också). Ibland kommer jag upp till ytan för att andas lite men jag slipper helst.

Det är därför jag inte bloggat senaste tiden.
(Ni förstår ju själva hur det skulle sluta om jag tog med mig laptopen i bassängen. Inte bra.
Datorer är riktigt usla simmare.)
Jag har haft fullt upp med att simma iväg från mina tankar. Man får simma riktigt snabbt för att hinna undan kan jag lova! Jag har svårt att samla ihop mig själv för tillfället. Min psykologutredning blev färdig här om veckan och arbetsförmedlingen gick äntligen med på att träffa mig så det känns som om det händer saker i mitt liv äntligen.
Jag är enormt glad för att kanske äntligen få något vettigt att göra på dagarna men jag är så sjukt förvirrad kring vad jag ska göra, vad jag är bra på och vad jag egentligen vill med livet.
Jag har äntligen fått en diagnos som känns rätt men det förändrar ju inte mina problem, de är ju fortfarande samma. Vart är jag på väg egentligen?
Jag har stått stilla så länge så att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör för att ta sig framåt. Livet är läskigt just nu. Det är tur att jag är av den modiga typen.