Har verkligen deppat ihop under kvällen. Tänker nog gå o lägga mig. Orkar inte ta tag i saker längre, snart bäddar jag ner mig i sängen och kliver aldrig mer upp. Det känns som om jag verkligen försöker men det leder liksom bara bakåt. Jag vet inte riktigt när det gick framåt sist? Klart att det händer enskilda små saker som är bra men på det stora hela så känns det som om jag bara vill gräva ner mig.

Jag trodde verkligen att jag skulle fixa att ta mig upp till min systers student. Hade någon slags plan för hur det skulle lösa sig och gå ihop. Helt plötsligt ska CSN ha 1800:- som de inte berättat om. Jag trodde verkligen att mitt årsbelopp som skulle betalas var 0:-. Men "årsbelopp för 2009" och "att betala 2009" är tydligen inte samma sak. Helt plötsligt har de bestämt att jag betalade för lite år 2007? Och de har inte berättat det för mig heller… helt plötsligt skickar de ut en inbetalningslapp inklusive förseningsavgift? Tack! För det har jag ju verkligen pengar till?! Ibland blir jag så jäkla less…

Dessutom så ligger ”vår” (inte alls vår utan Kims systers…) sommarstuga ute till försäljning. Jag hade verkligen sett fram emot att få vara arbetslös en stund efter att skolan slutade så att jag kunde åka ut dit och ladda om batterierna. Men nej…

Jag är verkligen enormt ledsen att den kommer att försvinna. Önskar att vi hade haft råd att ta hand om den men ekonomin är ju inte direkt den bästa just nu. Och om vi väl lyckas ordna upp den nån gång så kommer det ändå att vara för sent.

Just nu känns det som om vi kämpar 24 timmar om dygnet för att hålla oss kvar på den nivån som vi är på nu… det är bara det att den nivån inte räcker, fortsätter vi så här så kommer vi ha en massa skulder om inte allt för lång tid. Alternativet är väl att sälja lägenheten, inte heller direkt kul. Det är ju liksom ingen lösning som håller i längden. Visst kan vi överleva ett tag på det… men jag är så trött på att bara överleva!!! Kan jag inte få leva någon gång också? Jag vill också kunna göra ”normala” saker som ”alla andra” också gör?

Jag hatar att gå omkring i trasiga kläder, känna mig skitig dygnet runt för att jag snålar på schampo och balsam, håret hänger och är alldeles okontrollerbart för att jag inte har råd att klippa mig, försöker att äta ”vanlig” mat och göra veckoscheman men när man står på affären och pengarna inte räcker till någonting så är det svårt… Jag skulle vilja ha råd att köpa möbler till köket, det bordet vi har är väldigt stort och trädgårdsstolarna som vi köpte som tillfällig lösning för ett par år sen har vi fått skruva ihop flera gånger nu för att de gått sönder. Jag skulle vilja köpa en ny stekpanna, den vi har nu bränner allting fast i. Jag skulle vilja tapetsera om i hallen, tapeterna har lossnat jätte mycket på flera ställen. Allt detta känns som om det ligger enormt långt fram i tiden. Om det ens kommer att bli verklighet nån gång. Just nu känns det som om vi aldrig kommer att komma någon stans.

Och på detta så ska man vara snygg, ung och fräsch och lyckas hitta ett jobb? Jag orkar faktiskt inte känna mig så snygg och duktig just nu! Vet faktiskt inte ens hur man gör.

Jaha, nog om det, jag var bara tvungen att få ur mig lite skit. Annars så överlever jag hyfsat. Har lurat i mig själv att allting kommer att ändras när jag är klar med skolan. På vilket sätt det nu skulle bli bättre av att bli av med sin enda vettiga sysselsättning?