Dagens första tre vakna timmar har ägnats åt att stirra in i väggen och gråta över ett par skor. Måste sluta med det nu. Soporna bär inte ut sig själv och så måste jag typ diska i två timmar nu så att jag kan få nån frukost sen. Typ. Vissa dagar är verkligen förskräckliga. Varför klev jag ens upp ur sängen?